ccFOUND Arkiv
tre år

Ännu en vanlig oömsesidig kärlek?

Du har blivit kär i en väninna? Känt ämne, eller hur? Hur ofta hör man om obesvarad kärlek. Hon vill inte ha dig och föreslår att ni bara ska vara vänner, så du går med på det. Du hoppas att det här kommer att föra er närmare varandra och att ni till slut kommer att vara tillsammans. I nästan hundra procent av fallen skulle du ha fel. Alla vet det, inklusive du, men du vill inte att det ska gå in till dig. Genom att stanna i en sådan relation lider du bara. Hur många gånger föreställer du dig att du bekänner din kärlek till henne och hon säger nej, och ni avslutar det så kallade vänskapen. Ändå har du fortfarande hopp om att kanske hon inte kommer att säga nej, kanske hon kommer att besvara dina känslor. Från en ung ålder har jag inte haft tur i kärlek. Jag har varit i situationer många gånger som jag beskrev ovan. Jag måste säga att jag har lärt mig mycket. Den första och viktigaste saken är att vänskap med din attraktion ger dig till synes lycka. Du är glad att du är nära henne, att du är viktig för henne. Men sanningen är att hela situationen äter upp dig inifrån. Du vaknar på morgonen och tänker på henne, du går och lägger dig och tänker på henne. Det kommer en dag när du inte kan stå ut längre och bekänner din kärlek till henne. Hoppet lämnar dig inte att kanske hon besvarar den.  Det verkar som om ditt hjärta drar dig att fatta det beslutet. Inget kan vara mer fel. Djupt inom dig har du bara fått nog av den inre smärtan. Din hjärna vet att hon helt enkelt inte älskar dig, försöker tala om det för dig att det inte är meningsfullt att fortsätta denna i viss mån falska vänskap, och uppmanar dig att bekänna sanningen med vetskap om vad hennes svar kommer att bli. Om du har varit med om en sådan situation vet du att du kommer att lida, men du vet att du till slut kommer att glömma henne och den här tillfälliga plågan är mycket bättre än den konstanta smärtan som följer dig under den värsta av alla möjliga relationer - "(Inte)Älskande vänskap". Hur mycket tid har du förlorat på att tänka på vilket beslut du ska fatta? Lär dig att det inte går att välja rätt, du kan bara välja det minsta onda. Därför har du lärt dig att inte hamna i den här typen av relationer i framtiden.  Vad händer om du träffar en tjej och inte känner någonting för henne. Absolut ingenting, du gillar henne inte ens. Ni kommer väldigt bra överens, spenderar mycket tid tillsammans och pratar om allt. Hon är som en syster för dig. Plötsligt känner du att något börjar förändras, när du tänker på dina tidigare erfarenheter inser du att du kanske börjar bli kär i henne. Dessutom märker du att du också är väldigt viktig för henne. Men det är ju bara vänskap och hon visar det ofta. Du funderar på om du verkligen älskar henne, om det bara är din inbillning och om hon kanske också älskar dig men inte vill visa det. Av olika skäl, till exempel att hon själv är rädd att du ska avvisa henne. Är det samma sak? Är det en vanlig "(Inte)Älskande vänskap"?
Du har blivit kär i en väninna? Känt ämne, eller hur? Hur ofta hör man om obesvarad kärlek. Hon vill inte ha dig och föreslår att ni bara ska vara vänner, så du går med på det. Du hoppas att det här kommer att föra er närmare varandra och att ni till slut kommer att vara tillsammans. I nästan hundra procent av fallen skulle du ha fel. Alla vet det, inklusive du, men du vill inte att det ska gå in till dig. Genom att stanna i en sådan relation lider du bara. Hur många gånger föreställer du dig att du bekänner din kärlek till henne och hon säger nej, och ni avslutar det så kallade vänskapen. Ändå har du fortfarande hopp om att kanske hon inte kommer att säga nej, kanske hon kommer att besvara dina känslor. Från en ung ålder har jag inte haft tur i kärlek. Jag har varit i situationer många gånger som jag beskrev ovan. Jag måste säga att jag har lärt mig mycket. Den första och viktigaste saken är att vänskap med din attraktion ger dig till synes lycka. Du är glad att du är nära henne, att du är viktig för henne. Men sanningen är att hela situationen äter upp dig inifrån. Du vaknar på morgonen och tänker på henne, du går och lägger dig och tänker på henne. Det kommer en dag när du inte kan stå ut längre och bekänner din kärlek till henne. Hoppet lämnar dig inte att kanske hon besvarar den.  Det verkar som om ditt hjärta drar dig att fatta det beslutet. Inget kan vara mer fel. Djupt inom dig har du bara fått nog av den inre smärtan. Din hjärna vet att hon helt enkelt inte älskar dig, försöker tala om det för dig att det inte är meningsfullt att fortsätta denna i viss mån falska vänskap, och uppmanar dig att bekänna sanningen med vetskap om vad hennes svar kommer att bli. Om du har varit med om en sådan situation vet du att du kommer att lida, men du vet att du till slut kommer att glömma henne och den här tillfälliga plågan är mycket bättre än den konstanta smärtan som följer dig under den värsta av alla möjliga relationer - "(Inte)Älskande vänskap". Hur mycket tid har du förlorat på att tänka på vilket beslut du ska fatta? Lär dig att det inte går att välja rätt, du kan bara välja det minsta onda. Därför har du lärt dig att inte hamna i den här typen av relationer i framtiden.  Vad händer om du träffar en tjej och inte känner någonting för henne. Absolut ingenting, du gillar henne inte ens. Ni kommer väldigt bra överens, spenderar mycket tid tillsammans och pratar om allt. Hon är som en syster för dig. Plötsligt känner du att något börjar förändras, när du tänker på dina tidigare erfarenheter inser du att du kanske börjar bli kär i henne. Dessutom märker du att du också är väldigt viktig för henne. Men det är ju bara vänskap och hon visar det ofta. Du funderar på om du verkligen älskar henne, om det bara är din inbillning och om hon kanske också älskar dig men inte vill visa det. Av olika skäl, till exempel att hon själv är rädd att du ska avvisa henne. Är det samma sak? Är det en vanlig "(Inte)Älskande vänskap"?
Show original content

4 users upvote it!

6 answers