Stagflation: Vad händer när inflation och recession möts?
Du vet, ett av de mest oroande fenomenen i ekonomin är stagflation. Det här är en situation där inflationen stiger och ekonomin saktar ner samtidigt. Låter som en motsägelse? För det är precis så det är – trots allt, oftast när vi pratar om inflation tänker vi på en överhettad ekonomi, på tillväxt, på att alla spenderar, på att allt snurrar. Och lågkonjunkturen? Detta är stagnation, deflation, orörlighet. Och ändå... stagflation kombinerar båda fenomenen. Och det är just därför det orsakar sådan oro.
Konceptets ursprung
Begreppet "stagflation" blev känt på 1970-talet. Det var då, under oljekrisen, som västvärlden drabbades av ett kraftigt slag. Oljepriserna har skjutit i höjden, vilket driver upp produktionskostnaderna och konsumentpriserna. Och istället för den förväntade tillväxten började ekonomierna sakta ner. Effekt? Stigande inflation, högre arbetslöshet, avtagande tillväxt. Ekonomerna var hjälplösa. Eftersom varje handling hade motsatt effekt – du bekämpar inflationen, du förvärrar situationen på arbetsmarknaden. Du vill stimulera sysselsättningen – du ökar inflationen.
Hur uppstår stagflation?
Var kommer stagflationen egentligen ifrån? Det kan finnas flera anledningar.
Först, utbudschocker. Plötsligt blir något dyrare – olja, gas, spannmål – och det påverkar produktionskostnaderna. Företag måste minska kostnaderna, så de producerar mindre, anställer färre människor och priserna stiger.
För det andra, för expansiv penningpolitik. Om staten "pumpade in" pengar i ekonomin, men utbudet inte höll jämna steg, skulle resultatet kunna bli inflation utan real tillväxt.
För det tredje, stigande arbetskraftskostnader. Om lönerna stiger snabbt men produktiviteten inte följer med, stiger priserna, företagen kvävs och en spiral börjar: högre löner → högre priser → högre löner igen…
Och en sak till – om människor och företag förlorar förtroendet för regeringen eller centralbanken slutar de investera, skjuter upp beslut och köper i förväg. Och återigen: stagnation plus inflation.
Varför är det så farligt?
Tja – vad är det värsta med allt detta? Att regeringar sitter i kläm. För om ekonomin saktar ner sänks räntorna normalt för att stimulera den. Men om inflationen stiger samtidigt, kommer en sådan politik bara att fördjupa den. Och om man försöker bekämpa inflationen genom att höja räntorna, kommer man att förvärra situationen på arbetsmarknaden och "frysa" tillväxten ytterligare. Det är som att släcka en brand med bensin eller vatten – båda alternativen kan göra skada.
För människor innebär detta mycket specifika problem:
– pengar förlorar i värde snabbare än lönerna växer – du kan inte hålla jämna steg med dina utgifter,
– det är svårare att hitta jobb – företagen minskar antalet anställda,
– levnadskostnaderna skjuter i höjden – energi, mat, tjänster… allt blir dyrare, trots att ekonomin står stilla.
Historien känner till sådana fall.
Det mest kända fallet av stagflation? 1970-talet och OPEC:s oljeembargo. I USA nådde inflationen över 10 % och arbetslösheten över 7 %. Fed reagerade inte på länge, men slutligen beslutade Paul Volcker att vidta drastiska åtgärder – kraftiga höjningar av räntorna. Detta ledde till en djup recession, men inflationen dämpades. Ibland finns det inga enkla alternativ – man måste välja det minst onda.
USA på gränsen till stagflation?
Mot bakgrund av globala ekonomiska spänningar och USA:s tullpolitik uppstår frågan: kan USA återigen drabbas av stagflation? Även om nuvarande data inte tydligt indikerar ett sådant scenario, finns det ett antal faktorer som kan bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för detta fenomen.
För det första – handelskriget med Kina och Donald Trump-administrationens mycket aggressiva tullpolitik. Införandet av höga tullar på varor från Kina (upp till 145 %) kan leda till en ökning av priserna på råvaror, komponenter och konsumtionsvaror. Detta ökar i sin tur inflationen, särskilt kostnadsinflationen, vilket är den typ av inflation som är svår att undertrycka med räntehöjningar.
För det andra – osäkerhet kring investeringar och nedgång i tillväxtdynamiken. Företag, osäkra på hur den framtida handelspolitiken kommer att se ut, minskar investeringar, skjuter upp expansion och stoppar anställningar. Tecken på avmattning är redan synliga – under första kvartalet 2025 föll USA:s BNP med 0,3 %, vilket kan innebära en djupare försvagning av den ekonomiska aktiviteten.
För det tredje, ihållande kärninflation. Medan den totala inflationen har fallit från pandemitopparna fortsätter priserna på tjänster och vardagsvaror att stiga, och lönetrycket kvarstår. Företagen välter över högre kostnader på konsumenterna, vilket kan skapa en löne-prisspiral – en av de klassiska mekanismerna som leder till stagflation.
För det fjärde, Federal Reserves begränsade förmåga att agera. Fed har inte lika mycket manöverutrymme idag som tidigare år. Att sänka räntorna för snabbt kan ge upphov till inflationen igen, medan att bibehålla dem ytterligare eller höja dem kan fördjupa den ekonomiska avmattningen och försvaga efterfrågan.
Allt detta betyder inte att USA definitivt kommer att gå in i stagflation. Men med den nuvarande kombinationen av faktorer – starka handelsspänningar, geopolitisk osäkerhet, kostnadsdriven inflation och minskande tillväxt – är det en risk som inte kan ignoreras.
I slutet…
Stagflation är inte ett vardagligt fenomen. Men när det väl dyker upp är det svårt att kontrollera det. Det kräver precision, tålamod, förtroende för institutioner och en mycket medveten ekonomisk politik. Och även – vanlig kunskap. För om vi förstår hur stagflation fungerar kan vi bättre förbereda oss för den. Som stat, som samhälle och som enskilda hushåll.
Du vet, ett av de mest oroande fenomenen i ekonomin är stagflation. Det här är en situation där inflationen stiger och ekonomin saktar ner samtidigt. Låter som en motsägelse? För det är precis så det är – trots allt, oftast när vi pratar om inflation tänker vi på en överhettad ekonomi, på tillväxt, på att alla spenderar, på att allt snurrar. Och lågkonjunkturen? Detta är stagnation, deflation, orörlighet. Och ändå... stagflation kombinerar båda fenomenen. Och det är just därför det orsakar sådan oro.
Konceptets ursprung
Begreppet "stagflation" blev känt på 1970-talet. Det var då, under oljekrisen, som västvärlden drabbades av ett kraftigt slag. Oljepriserna har skjutit i höjden, vilket driver upp produktionskostnaderna och konsumentpriserna. Och istället för den förväntade tillväxten började ekonomierna sakta ner. Effekt? Stigande inflation, högre arbetslöshet, avtagande tillväxt. Ekonomerna var hjälplösa. Eftersom varje handling hade motsatt effekt – du bekämpar inflationen, du förvärrar situationen på arbetsmarknaden. Du vill stimulera sysselsättningen – du ökar inflationen.
Hur uppstår stagflation?
Var kommer stagflationen egentligen ifrån? Det kan finnas flera anledningar.
Först, utbudschocker. Plötsligt blir något dyrare – olja, gas, spannmål – och det påverkar produktionskostnaderna. Företag måste minska kostnaderna, så de producerar mindre, anställer färre människor och priserna stiger.
För det andra, för expansiv penningpolitik. Om staten "pumpade in" pengar i ekonomin, men utbudet inte höll jämna steg, skulle resultatet kunna bli inflation utan real tillväxt.
För det tredje, stigande arbetskraftskostnader. Om lönerna stiger snabbt men produktiviteten inte följer med, stiger priserna, företagen kvävs och en spiral börjar: högre löner → högre priser → högre löner igen…
Och en sak till – om människor och företag förlorar förtroendet för regeringen eller centralbanken slutar de investera, skjuter upp beslut och köper i förväg. Och återigen: stagnation plus inflation.
Varför är det så farligt?
Tja – vad är det värsta med allt detta? Att regeringar sitter i kläm. För om ekonomin saktar ner sänks räntorna normalt för att stimulera den. Men om inflationen stiger samtidigt, kommer en sådan politik bara att fördjupa den. Och om man försöker bekämpa inflationen genom att höja räntorna, kommer man att förvärra situationen på arbetsmarknaden och "frysa" tillväxten ytterligare. Det är som att släcka en brand med bensin eller vatten – båda alternativen kan göra skada.
För människor innebär detta mycket specifika problem:
– pengar förlorar i värde snabbare än lönerna växer – du kan inte hålla jämna steg med dina utgifter,
– det är svårare att hitta jobb – företagen minskar antalet anställda,
– levnadskostnaderna skjuter i höjden – energi, mat, tjänster… allt blir dyrare, trots att ekonomin står stilla.
Historien känner till sådana fall.
Det mest kända fallet av stagflation? 1970-talet och OPEC:s oljeembargo. I USA nådde inflationen över 10 % och arbetslösheten över 7 %. Fed reagerade inte på länge, men slutligen beslutade Paul Volcker att vidta drastiska åtgärder – kraftiga höjningar av räntorna. Detta ledde till en djup recession, men inflationen dämpades. Ibland finns det inga enkla alternativ – man måste välja det minst onda.
USA på gränsen till stagflation?
Mot bakgrund av globala ekonomiska spänningar och USA:s tullpolitik uppstår frågan: kan USA återigen drabbas av stagflation? Även om nuvarande data inte tydligt indikerar ett sådant scenario, finns det ett antal faktorer som kan bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för detta fenomen.
För det första – handelskriget med Kina och Donald Trump-administrationens mycket aggressiva tullpolitik. Införandet av höga tullar på varor från Kina (upp till 145 %) kan leda till en ökning av priserna på råvaror, komponenter och konsumtionsvaror. Detta ökar i sin tur inflationen, särskilt kostnadsinflationen, vilket är den typ av inflation som är svår att undertrycka med räntehöjningar.
För det andra – osäkerhet kring investeringar och nedgång i tillväxtdynamiken. Företag, osäkra på hur den framtida handelspolitiken kommer att se ut, minskar investeringar, skjuter upp expansion och stoppar anställningar. Tecken på avmattning är redan synliga – under första kvartalet 2025 föll USA:s BNP med 0,3 %, vilket kan innebära en djupare försvagning av den ekonomiska aktiviteten.
För det tredje, ihållande kärninflation. Medan den totala inflationen har fallit från pandemitopparna fortsätter priserna på tjänster och vardagsvaror att stiga, och lönetrycket kvarstår. Företagen välter över högre kostnader på konsumenterna, vilket kan skapa en löne-prisspiral – en av de klassiska mekanismerna som leder till stagflation.
För det fjärde, Federal Reserves begränsade förmåga att agera. Fed har inte lika mycket manöverutrymme idag som tidigare år. Att sänka räntorna för snabbt kan ge upphov till inflationen igen, medan att bibehålla dem ytterligare eller höja dem kan fördjupa den ekonomiska avmattningen och försvaga efterfrågan.
Allt detta betyder inte att USA definitivt kommer att gå in i stagflation. Men med den nuvarande kombinationen av faktorer – starka handelsspänningar, geopolitisk osäkerhet, kostnadsdriven inflation och minskande tillväxt – är det en risk som inte kan ignoreras.
I slutet…
Stagflation är inte ett vardagligt fenomen. Men när det väl dyker upp är det svårt att kontrollera det. Det kräver precision, tålamod, förtroende för institutioner och en mycket medveten ekonomisk politik. Och även – vanlig kunskap. För om vi förstår hur stagflation fungerar kan vi bättre förbereda oss för den. Som stat, som samhälle och som enskilda hushåll.
2 users upvote it!
0 answers