Tullkrig: Lärdomar från det förflutna som måste göras - kortsiktiga vinster, långsiktiga förluster

I dag, när USA under ledning av president Donald Trump överväger att införa nya tullbarriärer, är det värt att fundera över de potentiella konsekvenserna av sådana åtgärder. Historien lär oss att handelskrig inte bara sällan ger de förväntade fördelarna, utan ofta leder till en försämring av den ekonomiska situationen i de länder som initierar dem. Mot bakgrund av de nuvarande handelskonflikterna är det värt att påminna sig om de lärdomar som historien ger. Den stora depressionen 1929–1933, den allvarligaste ekonomiska krisen i kapitalismens historia, fördjupades av protektionistisk politik, inklusive införandet av tullar som skulle skydda de inhemska marknaderna, men som i verkligheten hade motsatt effekt. 

Tullar – ett vapen som slår mot det egna landet

Tullar framställs ofta som ett sätt att skydda den inhemska ekonomin. De ska stödja lokala producenter, skydda arbetstillfällen och öka intäkterna till budgeten. I teorin verkar detta rimligt – eftersom utländska varor blir dyrare, kommer konsumenterna att vara mer benägna att välja inhemska produkter. Problemet är att denna politik sällan fungerar som förväntat.

När staten inför tullar skapar den artificiella barriärer för konkurrensen. Lokala producenter, istället för att konkurrera med utländska företag och sträva efter innovation, kan tillåta sig att stagnera. Bristen på verkligt tryck för att förbättra kvaliteten eller sänka kostnaderna leder till en långsammare utveckling och sämre produkter. Dessutom höjer tullar priserna – både för företag som måste betala mer för importerade råvaror och för konsumenter som plötsligt måste betala betydligt mer för samma varor.

Detta har sina konsekvenser. När människor betalar mer för grundläggande produkter har de mindre kvar till andra utgifter. Konsumtionen minskar, vilket slår mot hela marknaden – inte bara handeln utan också tjänstesektorn och investeringar. Företag börjar förlora kunder, och det innebär att de måste minska kostnaderna, vilket i sin tur leder till uppsägningar. Arbetslösheten ökar, ekonomin bromsar in, och staten, istället för att stärkas, hamnar i kris.

Och det värsta av allt – allt detta händer innan den andra sidan ens har hunnit svara.

Repressalier – hur handelskrig förstör ekonomier

Inget land kommer att tillåta sig att vara den förlorande sidan i en handelskonflikt. När ett land inför tullar svarar det andra vanligtvis med samma mynt, genom att införa avgifter på de exporterade varorna från angriparen. Så börjar ett handelskrig som inte ger några vinnare – bara förluster på båda sidor.

Ett exempel är handelskriget mellan USA och Kina. När USA höjde tullarna på kinesiska produkter svarade Peking med restriktioner på amerikansk export, särskilt jordbruksprodukter. Resultatet? Amerikanska bönder förlorade viktiga marknader, deras inkomster minskade, och många av dem hamnade i ekonomiska svårigheter. Å andra sidan tvingades kinesiska konsumenter betala mer för varor som tidigare var billigare och lättillgängliga.

Effekten av handelskriget är inte bara dyrare produkter och förluster för företagen. Det handlar också om destabilisering av ekonomin, osäkerhet för investerare och en avmattning av tillväxten. När länder börjar blockera sina marknader förlorar den internationella handeln sin dynamik, och den globala ekonomin börjar kvävas.

Tullar skulle skydda ekonomin, men i verkligheten leder de till högre priser, arbetslöshet och minskade utvecklingsmöjligheter. Och när eskaleringen övergår i ett fullskaligt handelskrig är det enda säkra resultatet att alla förlorar. Kanske är det bättre att fokusera på hur man kan öka konkurrenskraften och innovationen istället för att bygga fler barriärer? För historien visar en sak – protektionism leder sällan till framgång.

Till sist är det värt att ställa sig frågan: Är det verkligen så att införandet av tullar av USA bara är en del av en förhandlingsstrategi, något som liknar en politisk skrämseltaktik, eller handlar det faktiskt om en verklig vilja att stänga gränserna för den globala handeln? Räknar Trump-administrationen med att ett sådant spel ska väcka rädsla och tvinga andra länder till eftergifter, eller är det kanske ett steg som på längre sikt ska ge ekonomiska fördelar? I slutändan, som historien visar, även om målet är ädelt – det vill säga att skydda inhemska marknader eller arbetstillfällen – kan konsekvenserna av sådana åtgärder vara oförutsägbara, och effekterna kännas både i det land som inför dem och i hela världen.

Verkligen, när vi ställer oss frågan om det är värt att "skapa en storm" i namnet av att skydda ekonomin, kan vi komma fram till slutsatsen att en politik baserad på rädsla och marknadspåtryckningar är en strategi som är förenad med risk. För är det inte så att det på lång sikt är de myndigheter som agerar på löften om skydd som kan hamna i fällan – precis som det hände under den stora depressionen? Så, är det verkligen värt att spela detta spel? Tiden får utvisa, men det är värt att ställa sig denna fråga innan vi dras in i spiralen av handelskrig, vars kostnader kan vara mycket högre än vad som först verkar.